Jag och Amanda åkte buss hem från skolan, precis som vanligt, och sen kom det en helt vanlig kille, med helt vanlig 9 tröja där det stog namn på. Där stod Morten med stora bokstäver, och Amanda utbrister högt, väldigt högt "Undrar om han heter Morten" och så håller hon på hela bussresan, 20 min. Hon bara babblar på om hans tröja och undrar om han heter det i förnamn eller efternamn (?). När han efter bara någon minut börjar titta lite konstigt på oss får hon damp och börjar skratta och undrande frågar hon varför han kollar på oss....

När han sen ska gå av kollar han på oss och säger "förnam", alltså att han heter Morten i förnamn. Inte nog med att han av på samma hållplats som mig, jag får också reda på att han bor på gatan bredvis min och har gått på min gamla skola. 

Tack Amanda, tack så mycket. Kommer aldrig kunna visa mig ute igen...