I början av året hade jag lite nyårlöften och andra mål som under 2013 skulle ske. 

 

"Sluta slösa pengar på skräp" Den låg överst. Kan väl säga att det gått sådär. Mycket bättre än i 8:an och 9:an men fortfarande inte tillärckligt bra.

 

"Gör bara saker som gör dig lycklig" Det har gått upp och ner under året, men med resultatet i handen känner jag att jag inte ångrar ett enda beslut detta året. Jag är lycklig i denna sekund, aldrig varit så lycklig.

 

"Skärpa mig i skolan, gå ut 9:an med ok betyg och inleda 1:an med bra betyg" Fungerade riktigt bra! Höjde mig 20 p sista terminen i nian, kom in där jag ville och nu har jag (enligt mig själv) mycket bättre betyg och är nöjd med min instats även om jag vet att jag kan ännu lite bättre.

 

"Tävla SM med Qaiza" Det var ett mål, och det uppfylldes. Min tanke var att det skulle vara i hoppning, istället blev det i fälttävlan med en 11:e plats ind. och en 4:e plats med laget!

 

Det var det viktigaste målen/löftena och jag har jobbat på dem allihopa på olika sätt. Allt har gått upp och ner, men allt som allt är jag väldigt nöjd med året som varit på alla plan, kärlek, hästar, kompisar och allmänt bara. Ser fram emot 2014 och hoppas att det blir ännu bättre!

 

 

Kommer inte ihåg om jag har berättat det, men igår var vi iaf hos veterinären med min lila Qaiza. Hon visade ingenting på longering på asfalt och inte heller när vi sprang vanligt. Men efter ett böjprov kom vi fram till att kotlederna på båda fram var inflammerade och efter ytterligare utredning att hon var överspänd i musklerna i brigan/bogarna. Detta hänger då ihop. När vi ändå var igång röntgade vi halsen på henne också för att se så det inte satt nagånting annat där, men den var fin. Ryggen såg också bra ut.

 

Så nu är det boxvila idag och sedan pytteliten hade till den 10 januari med promenad på 15 - 20 minuter varje dag. Detta blir dock ett litet problem då jag och min familj åker bort en vecka, men någon snäll själ i Sverige får se till att hon får en liten promenad iaf. 

 

Det var väldigt skönt att vi hittade något på henne, då hon har varit väldigt upp och ner de senaste månaderna och skönt att veta at kanske inte allt sitter i hennes huvud ändå. Hoppas att vi kan genomföra våra mål tillsammans nästa år...

 

Känslor, det är farliga saker, något vi inte alltid kan förstå. De kan vara dåliga eller bra, men det vet ni ju redan.

 

När man är kär, förälskad, då sprutar det känslor åt alla håll. Ena sekunden är man sprudlande glad och nästa sekund ligger man på golvet och gråter.. typ..

 

Har varit fruktansvärt glad de senaste veckorna, ja, en kille ligger bakom det. Den killen. Han som jag har känt hela mitt liv och aldrig haft några känslor för innan, men nu? Verkligen. Han gör mig lycklig på ett sätt ingen annan någonsin gjort. Han är helt enkelt perfekt.

 

Nu åker han till Thailand och vi ses inte förrän om 20 dagar, vilket gör att mitt i lyckan känner jag att missär är på väg och jag kommer sakna honom fruktansvärt mycket. Men det är bara 20 dagar, det klarar vi va? 

 

Osammanhängande, förvirrat inlägg som egentligen inte alls skulle handlat om detta.. Men så går det ibland.. 

 

Chaooo.

 

.. därav den usla uppdateringen.

Tänker inte lova något, men ska se om jag kan komma igång nu under lovet och så.

Hejsan svejsan,

denna veckan börjar jag sent och sluta sent, vilket betyder = SOVMORGON. Det är så skönt..

 

Händer inte så mycket idag, chilla, skola och stallet antar jag (boxningen är inställd idag), så en tråkigt men lugn dag. See ya later alligator.

 

Precis haft opponering i samhällskunskapen, gick faktiskt mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Ska bara lära mig at andas samtidigt som jag pratar så blir livet nog lite enklare... 

 

Det är så sjukt enerverande med Qaiza för tillfället. Hon går super på träningarna, hoppar 120 - 130 utan några som helst problem. Så kommer vi till tävling och så stoppar vi ut oss på första hindret i 1 m. Vad är det för fel? Hon är speciell och väldigt försiktig av sig, det vet jag. Men såhär borde det inte vara. 

 

Nu har vi bokat tid hos vetrinär på måndag, och jag hoppas verkligen att vi hittar något. Något som kan förklara allt detta. Jag hoppas att allt inte sitter i hennes huvud, för jag vet att om hon bara mår bra, psykiskt och fysiskt, kan hon gå hur långt som helst inom både fälttävlan och hoppning. Jag vill visa världen att vi är så bra som vi vet att vi är. Jag hoppas verkligen att det blir bra till slut.

 

Antar att alla känner så ibland? När man bara är less på livet, eller människorna som finns i det? När någon annan tror att hen kan bestämma över en?

 

Så känner jag nu. Om jag är lycklig, låt mig vara det. Förtstör inte det med att nämna alla dåliga saker, snälla. Visst antar jag att de flesta bara vill mitt bästa, men om jag säger att det är detta jag vill och någon säger "nej, det är det inte" är det helt sjukt. Vad vet du egentligen om vad jag vill eller inte? inget. Vad du däremot tror att du vet är helt annan femma. 

 

Mycket osammanhängande inlägg som blir starten på bloggen igen, som jag så ofta säger. Vi hörs.