Antar att alla känner så ibland? När man bara är less på livet, eller människorna som finns i det? När någon annan tror att hen kan bestämma över en?

 

Så känner jag nu. Om jag är lycklig, låt mig vara det. Förtstör inte det med att nämna alla dåliga saker, snälla. Visst antar jag att de flesta bara vill mitt bästa, men om jag säger att det är detta jag vill och någon säger "nej, det är det inte" är det helt sjukt. Vad vet du egentligen om vad jag vill eller inte? inget. Vad du däremot tror att du vet är helt annan femma. 

 

Mycket osammanhängande inlägg som blir starten på bloggen igen, som jag så ofta säger. Vi hörs.