Jag är den typen av människa som hellre sitter hos min häst en fredagkväll än drar ut på fest med mina vänner. Den typen av människa som sätter min hästs välbehag före allt annat på hela jorden. Den typen av människa som brinner för denna sport och brinner för att en dag bli något.

Att jag spenderar all min lediga tid i stallet får jag höra ofta, både av kompisar och andra människor. Men om det verkligen är någonting jag vill, är det inte det jag ska göra då? Många kompisar bjuder med mig på fest, men jag tackar i samtliga fall nej - jag har en häst att ta hand om. Jag har ALDRIG varit på en fest och ALDRIG druckit. Känn på den ni. Men vet ni vad? Jag mår alldeles utmärkt utan att vara på "innefesten" denna fredagkväll. 

 

Jag mår aldrig så bra som jag gör med min häst annars. Det finns alltid något som ligger och gnager i magen eller huvudet, men när jag är med min häst släpper det. Folk kallar mig asocial och tråkig, jag kallar mig själv levande och brinner för det jag gör. Jag menar come on, om ni verkligen är mina vänner så förstår ni det. Vilket mina riktiga vänner också gör.

 

Har jag morgonfodringen på lördagen vill jag INTE gå ut och festa på fredagen. Ska jag tävla på söndagen vill jag inte ut och "träffa polare i stan" dagen innan. Så är det, min häst är en levande varelse. En varelse jag vet inte klarar sig utan mitt pysslande. Självklart får jag hjälp vissa dagar, men överlag tar hästen upp all min tid. Det är precis så jag vill att det ska vara. Hästen, plugg och pojkvän tar upp all min tid. Ibland hinner jag klämma in någon kompis här och där, ibland inte. De har börjat förstå, även om de inte förstår varför.

 

Jag är den typen av människa som tar min häst före kompisar. Sådan är jag. Acceptea det eller förlora mig som vän, ditt val.