Något jag tror att mångamånga har problem med är att man blir nervös på tävling. Det är inget fel i det i sig, men ibland kan det störa ritten. Och det är inte alltid bara ryttaren som är nervös, utan hästen också.

Qaiza är en vädigt nervös ponny och på tävling nehöver hon mig som säger till henne att hon är king och klarar av detta. Oftast går det jättebra. Men det finns gånger då hennes nervositet gör att min blir ännu värre, och det är då det tar stopp. När jag debuterade 120 i höstas litade jag fullt på att hon skulle hoppa och hon litade fullt på att jag var säker på min sak. 

Min förra P&J däremot, där var jag fruktansvärt nervös, hade ingen riktigt bra känsla och Qaiza var spänd som en fiolsträng. Det resulterade i en fruktansvärt dålig bana, ojämt tempo och hackigt.

För att man ska kunna prestera när det gäller, gäller det att vara så fokuserad på sin uppgift att man glömmer att allt annat finns, det ska bara vara du, hästen och hinderna ni ska över. Jag tycker själv att det är otroligt svårt att inte vara nervös, och bli stabil, men innan jag startar tänker jag alltid:

1. Ta ett djupt andetag.

2. Tänk igenom banan.

3. Klappa Qaiza.

4. Ta ett djupt andetag.

5. Galopp.

Det är mina fem grundregler, sedan att de inte alltid fungerar är en annan sak. Men det känns skönt att veta att jag har något att luta mig tillbaka på. 

Jag tror att denna säsongen kommer bli jättebra, om jag bara får ordning på mina och Qaizas nerver.